Ett ögonblick, Peter Borring …
… Lantbrukare i Östergötland med konventionell och ekologisk växtodling, lärare i lantbruksteknik, odling och ekonomi, samhällsdebattör och opinionsbildare – och klar för medverkan på Kostdagarnas stora scen i Malmö den 30-31 mars.
Vad kommer du att lyfta i ditt programpass vid Kostdagarna till våren?
– Jag kommer att fokusera på en genomgång av de biologiska förutsättningarna som gäller för mig som bonde. Det är ett perspektiv på primärproduktion som jag hade önskat mer skulle prägla både debatten och de politiska uppdragen till kostcheferna. Där utgångspunkten i högre grad är vad vårt landskap faktiskt kan leverera, eftersom det är det som sätter ramarna för min och andra lantbrukares verksamhet.
Hållbarhet i framtiden tror jag måste handla om att plocka det bästa från båda systemen
Debatten går ju het om vad som ska räknas som hållbar mat, och inte sällan ställs konventionellt mot ekologiskt och tvärtom. Var står du i frågan?
– Det korta svaret är att det inte finns något kort svar! För mig är eko och konventionellt hållbart på olika sätt, och man möter inte upp alla dimensioner med antingen det ena eller det andra. Att ställa de mot varandra, så som det ofta görs, är både förenklat och okunnigt. Hållbarhet i framtiden tror jag måste handla om att plocka det bästa från båda systemen. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att hållbarhet innebär så mycket mer än enbart klimat.
Hur skulle du beskriva det senaste året för egen del och för dina kollegor på andra svenska gårdar?
– Framför allt har det tydliggjorts hur mycket vi sitter i globala flöden, inte bara det konventionella lantbruket utan även det ekologiska är beroende av importerade insatsvaror. Så hur mycket vi än vill vara på en lokal marknad så är det de globala flödena som sätter prislogiken också här. För oss växtodlare har de ökade kostnaderna under året legat i nivå med de högre priser vi kunnat ta ut. Men för djurbönderna har det varit mer dramatiskt, de har haft det betydligt svårare att växla ut utgiftsökningar mot ökade intäkter med samma följsamhet.
Vad hoppas du på när det gäller den närmaste framtiden för svenskt lantbruk?
– Rysslands tragiska och hemska invationskrig har skapat inte bara de stora prisökningarna vi sett utan har också bidragit till insikter om produktionsförmåga och självförsörjning. Självklart hoppas jag först och främst att kriget lägger sig. Men om och när det sker, och om vi dessutom får en global lågkonjunktur, så finns en stor risk att det sker ett skifte mot billigare produkter.
Och vilka blir effekterna i ett sådant scenario?
– Ett sådant läge kommer definitivt att missgynna ett lantbruk som det svenska, vars produktion hör till de dyrare i världen. Hamnar vi där så är det min förhoppning att inte minst de offentliga kunderna faktiskt hänger i och håller ut, och fortsätter hålla en hög andel svenska råvaror i sina livsmedelsinköp.
Temat för Kostdagarna 2023 är ju Hur svårt kan det va? Har du något Hur-svårt-kan-det-va-ögonblick att dela med dig av?
– Jag kommer direkt att tänka på flera! Men något som kopplar till offentlig upphandling är när jag ser hur kostchefer ute i kommunerna redan innan en upphandling bestämmer sig för att ”nu kör vi”, och går ut och frågar lokala producenter hur man ska formulera sig i upphandlingen för att göra det intressant för dem att vara med. Och i slutändan får man köpa de produkter man faktiskt vill ha.
David Hollertz