”Bra skolmat utan att det kostar skjortan?”

ALMEDALEN Går det att laga bra skolmat utan att det kostar skjortan och spelar maten roll för klimat och resultat? Med dessa frågeställningar som utgångspunkt bjöd Moderatkvinnorna på måndagsmorgonen in till seminarium.

Jämställdhet, svinn, ekologiskt, lokalproducerat, pedagogernas och – inte minst – politikens ansvar, hörde till de ämnen som diskuterades. Moderatkvinnornas Alexandra Anstell, moderator, fördelade ordet i en panel bestående av moderata politiker, kökschefer och rektorer, med flera.

”Äckligt” en våt trasa

Pär Bergkvist, chefredaktör för Magasin Måltid, framhöll att skolmåltiden är så mycket mer än själva maten. Ett centralt problem i det avseendet är att rektorer och pedagoger inte tar skolmåltiden på tillräckligt stort allvar.

– Lyssna på matgästerna, det vill säga barnen! Och sluta fokusera på pengar. Begreppet ”äckligt” ligger idag som en våt trasa över hela skolmatsvärlden. Här behövs en ny riktning, och den behöver pekas ut på nationell nivå, sade Pär Bergkvist.

Testa gränser

– Den offentliga måltiden är politik, och de ramar som vi beslutar om på nationell och kommunal nivå sätter ramarna för verksamheten. Med det sagt, övertolka inte regelverket och testa hela tiden gränserna! Uppmanade Åsa Coenraads, kostpolitisk talesperson för Moderaterna, och tog som exempel upp möjligheterna att bryta ner upphandlingar för att på så sätt locka mindre leverantörer att komma in med anbud.

Vad är det då som krävs för att helheten i de offentliga köken ska fungera? Panelen var enig om betydelsen av tydliga mål att jobba efter vad gäller exempelvis ekologiskt, matsvinn och lagat-från-grunden.

Bredare engagemang

Kost & Närings Marianne Backrud-Hagberg tog också chansen att under seminariet lyfta frågan om hur ett bredare engagemang ska kunna uppstå inom de offentliga måltidsverksamheterna.

– Vi talar mycket om, och med, eldsjälar och vi lyfter gärna fram de goda exemplen. Men hur väcker vi engagemanget hos alla sovande kategorier? Det gäller alltifrån pedagoger och rektorer, till kockar och förstås också kost- och måltidscheferna. Här återstår mycket att göra, konstaterade Marianne Backrud-Hagberg.